Bergenpeons

Tanken slog mig på jobbet idag att det verkar som många börjar och slutar levandet på samma sätt. Förresten kändes inte tanken som ett slag egentligen.. Det är sällan den gör det.. Den kom mer som masken i Richard Scarry's äventyrsvärld och sa "något att tänka på!".

Ajuste.. Som bebis låg jag och många andra orörliga skrikandes utan talförmåga framför cartoon network(/disney channel etc.) samtidigt som morsan och farsan servade med mosad mat/torra blöjor eller annat som de gissade att man önskade. Det är precis vad jag och Gurra G håller på med. Det vi egentligen håller på med är ett boot camp för att leva upp till allt som krävs av oss sen när vi förhoppningsvis blir småbarnsfarsor nån gång. Fast på större skala. (Jag började fixa med nån photoshop-bild av gammal gumma med bebisansikte men det gick åt helvete så det får nöjas med den här torra texten. Plus att det här snart slutar vara ett spontant inlägg som jag hade tänkt.)

Och alla som sitter o tänker "vadå, som om alla gamla nu hade cartoon network när de var små.." Ja ni kan gå o koka kaffe eller nåt.

Helt ensam i lägenheten för första gången på länge. Äntligen har jag space och ro för att skriva ett blogginlägg. Dagen började med fyra varv runt 'sjön' innan frukost och jag var ungefär såhär på upploppet in i lägenheten. Efter 4-5 avsnitt Seinfeld ska jag snart bege mig till kyrkan och dra av lite psalmer inför söndagens gudstjänst. Calle sa så ödmjukt - på riktigt - förra helgen att han aldrig mer skulle sätta sin fot på en gudstjänst, så jag behöver inte bry mig om att vara nervös inför några kompisar den här gången.

Jag, gustaf och carro drog en grym tur mellan fjällen Flöyen och Ulriken i onsdags. Det tog typ 7h och vi kände oss ungefär såhär på upploppet in i lägenheten. Alla tre var maniskt hungriga och om någon hade dött på vägen hade det lugnt blivit kannibalkalas.


Om ändå ens julklappar när man var liten hade varit lika feta som utsikterna däruppe alltså..

Revansch på engångsgrillarna ikväll!

Efter en vecka spenderad i intensiv fröjd bland avföring och sköna norska tanter så är det välförtjänt att tillbringa större delen av helgen med Call of Duty: Black Ops och Gudfadern. Calle hade hypat det sistnämnda flera dagar innan vi såg filmen, och satt nöjt citerandes i soffan ett flertal ggr under första halvan. Han bad oss ta fram wikipediaartikeln om Gudfadern och släktträdet för familjen Corleone. Jävlar vad vi skulle glo gudfadern! Efter en timme ungefär somnar calle, och han berättar senare att han alltid somnat halvvägs in i filmen, samtliga ggr han sett den. Men "det är ändå en svinigt bra film"..

Idag var vi nere på lördagsmarknad för att komma ut ur lägenheten lite.  Carro hade på förhand kollat in en souveniraffär med en övervåning full med julpynt. (Hon visa sig ha en smått läskig attraktion till julgranskulor året om..)


Balls of beauty


Imorgon blire orgelkonsert i domkyrkan. Fett!

Himlen försvann natten till måndag och vem vet när vi ser nått blått i himlen nästa gång. Att regnet häri Bergen inte är nån myt kom vi fram till ganska snabbt. Det är nu man hjälps av citat från Ghost Dog - The Way of The Samurai.

There is something to be learned from a rainstorm. When meeting with a sudden shower, you try not to get wet and run quickly along the road. But doing such things as passing under the eaves of houses, you still get wet. When you are resolved from the beginning, you will not be perplexed, though you still get the same soaking. This understanding extends to everything. // Ghost Dog



Jag laddar Ghost Dog-attityden på bron.

Det är upplärningsperiod i två veckor på hemtjänstjobbet så det blir mycket tittande och blundande. Svårt att veta hur långt tystnadsplikten sträcker sig, men vi kan nöja oss så nu. Det ska bli gott att flytta in i vår lägenhet på fredag. Då blir det raviolifest! <:-O

Vi är alla glada bagarbarn! Hej!