Bergenpeons

Torka bajs i all ära. Det kanske inte är min favorit sysselsättning på jobbet att stå med plasthandskar och vaskekrem i en stjärt som har vandrat på denna jord minst fyra gånger så länge som jag. Men jag vill ändå påstå att det är än värre att städa rummet hos en dement gammal dam som tror att hon är frisk nog att klara sig själv. Sådanna finns det gott om på mitt jobb. Damer som gärna äter en bit choklad, biter av en halva och sen glömmer bort den andra halvan. Sen går jag och städar upp smält choklad på diverse märkliga ställen. Eller damer som tycker att det är onödigt att kasta en servett om den inte verkligen är använd. Slutar med att jag får gå och plocka papper i en halv evighet. Eller damer som gärna vill ha en macka med sylt på om natten. Byter lakan var och varannan dag för att det är "syltetøy" i hela sängen. Det är ett evigt städande för att hålla rent efter tanterna som "ikke trenger noe hjelp". När det kommer till papper måste jag dessutom dividera med den halvdöva damen i flera minuter för att få kasta pappret som hon har hållt i handen den närmaste timmen. Sen måste jag med våld dra loss min hand som hon har fått hålla i ett tag. Avbryta henne mitt i historien som hon berättat hundra gånger redan. Mata henne henne mosad mat och trycka in maten när hon glömmer öppna munnen. O.s.v. Men detta är såklart inte alla och inte heller en och samma. Ska jag vara helt ärlig är de flesta gamla ganska mysig och trevliga att ha att göra med. Trivs överlag helt okej i mina plasthandskar...

Annars är livet greit. Idag var det för en gångs skull sol ute så jag och Calle-pojken har varit ute i parken och grillat kött. Sen ikväll har Mike önskekväll eftersom han åker hem snart så mest troligt är att det blir en dålig film och att alla sover i soffan :p Imorgon är det vädret som bestämmer sysselsättningen och på söndag är jag helt ledig och vill hitta på något awesome! 

Nu måste jag lägga mig i debatten om vilken film vi ska se så att det inte går helt åt helvete...
Lund om två veckor och två dagar... Yay!!!


Lite pics för att showa off Calles nya kamera:

En veckas förkylning känns sådär. Men det är acceptabelt... Vad värre är att på nått jävla vänster har jag lyckats sträcka en muskel i ryggen. Eller nåt åt det hållet. Extremt ont gör det i alla fall och det är inte okej! En sån grej kan man inte berätta på jobbet heller. För då får man en lång föreläsning om det viktiga i att lyfta rätt och höja sängen osv... Så jag går och lider i tystnad. Hjälper till att rulla gamlingar fram och tillbaka i sängen och försöker att inte grimasera av smärta. Lyfter upp gamlingar så de sitter bättre i sina rullstolar och försöker att inte skrika högt. Överlevde helgen i alla fall och är nu ledig. Körde intensivvila igår och gör likadant idag. Har inte lämnat lägenheten på hela dagen. Knappt lämnat soffan... Har extremt tråkigt och extremt lite att göra. Jag har dock lärt mig en massa idag. Bland annat att det gör ont att hälla nykokt kaffe på benet och att ägg- och kaviar-mackor är svåra att äta när man ligger ner. Plus lite mekanik... Har 21 timmar innan jag ska jobba igen. Hoppas att allt ska vara bra tills dess.

Kommande dagar ska det jobbas. I helgen ska det festas (innan Mike åker hem :( ), gås på akvarium och städas lägenhet. Och jobb såklart... Nu blir det mekanikplugg... Liggandes!! Saknar Sverige... Peace out!!

Har tråkigt:


Förkylning i lägenheten:


Kvällspromenad:

Det är svårt att spela basket med norskor. Om språket är svårt att förstå till vardags så lovar jag att det är hundra gånger svårare på basketplanen. När en norsk tjej sätter en screen på min spelare och och försvararen börjar ropa byt så försöker jag byta spelare att spela försvar på. När min lagkamrat avslutar meningen med "iche" (inte) inser jag att vi inte skulle byta och att vi helt plötsligt spelar vi två stycken på samma tjej. Slutligen gör min spelare mål... Inte bra... Det är svårt att stå vid sidan av och byta in också. Vet inte vad speciellt många heter och vi byter dessutom runt i nummerordning. Fick lite hjälp av en annan avbytare. "Byt med Annike (?), tjejen i vit tröja" Jo tack, jag spelar i det vita laget. Där är många med vit tröja... Istället försöker jag ropa på nummer två. Det går sådär.. Drar upp jobbnorskan istället och ropar efter nummer "to". Det går inte mycket bättre. Tur i alla fall att baskettecknen är desamma världen över. Inte ens norskorna missförstår tecknet för byte... Men jag ska inte vara negativ. Det är enormt kul att få spela med dem och de är väldigt snälla och hjälpsamma.
Dessutom är de bra på basket! :)  

Förrutom basket passar jag på att vara förkyld. Inte bra. Vad som däremot är bra är att de verkar gilla mig på jobbet. Har fått en massa extra pass och de frågar hela tiden om jag inte ska komma tillbaka nästa år. Känns bra! En annan bra grej är chokladkakan som jag och Calle har bakat. Snart fikapaus! En tredje bra grej är att jag förstår vad jag gör i mekaniken. Kanske inte har kommit så långt i mitt sommarpluggande men jag förstår i alla fall vad jag gör. En fjärde bra sak är att Mike har styrt upp sin filmsmak och valt några riktigt bra filmer de senaste kvällarna. 


Bergen är bra! Nära till havet och till fjällen, mysig stad och hade det bara legat i Skaune hade jag kunnat tänka mig att bo här. Nu ligger det i Norge så jag är inte lika sugen. Dessutom lämnar vädret lite att önska. 

Nu blir det mer mek-plugg, chokladkaka och ut och njuta av en spricka i molnen. 

Peace-out!


Mike väljer bra filmer


Charlie-Bonanza playing it cool :P

Tanken slog mig på jobbet idag att det verkar som många börjar och slutar levandet på samma sätt. Förresten kändes inte tanken som ett slag egentligen.. Det är sällan den gör det.. Den kom mer som masken i Richard Scarry's äventyrsvärld och sa "något att tänka på!".

Ajuste.. Som bebis låg jag och många andra orörliga skrikandes utan talförmåga framför cartoon network(/disney channel etc.) samtidigt som morsan och farsan servade med mosad mat/torra blöjor eller annat som de gissade att man önskade. Det är precis vad jag och Gurra G håller på med. Det vi egentligen håller på med är ett boot camp för att leva upp till allt som krävs av oss sen när vi förhoppningsvis blir småbarnsfarsor nån gång. Fast på större skala. (Jag började fixa med nån photoshop-bild av gammal gumma med bebisansikte men det gick åt helvete så det får nöjas med den här torra texten. Plus att det här snart slutar vara ett spontant inlägg som jag hade tänkt.)

Och alla som sitter o tänker "vadå, som om alla gamla nu hade cartoon network när de var små.." Ja ni kan gå o koka kaffe eller nåt.

Det som ändå är sjukt gott, hur lite man än behöver tänka på jobbet, är att jag faktiskt lärt mig lite om svensk närhistoria nu. Jag som förmodligen är nordens minst allmänbildade person har faktiskt ganska bra koll på alla sköna katastrofer och konspirationer som hänt i Sverige allt tack vare p3 dokumentär :D tack Anna Färnstrand för det sköna tipset!

Sist ville jag bara citera Olof Palme med att säga att snus är snus och strunt är strunt. Vilket är helt och hållet sant enligt mig.

Det är jag som är Bingo

Helt ensam i lägenheten för första gången på länge. Äntligen har jag space och ro för att skriva ett blogginlägg. Dagen började med fyra varv runt 'sjön' innan frukost och jag var ungefär såhär på upploppet in i lägenheten. Efter 4-5 avsnitt Seinfeld ska jag snart bege mig till kyrkan och dra av lite psalmer inför söndagens gudstjänst. Calle sa så ödmjukt - på riktigt - förra helgen att han aldrig mer skulle sätta sin fot på en gudstjänst, så jag behöver inte bry mig om att vara nervös inför några kompisar den här gången.

Jag, gustaf och carro drog en grym tur mellan fjällen Flöyen och Ulriken i onsdags. Det tog typ 7h och vi kände oss ungefär såhär på upploppet in i lägenheten. Alla tre var maniskt hungriga och om någon hade dött på vägen hade det lugnt blivit kannibalkalas.


Om ändå ens julklappar när man var liten hade varit lika feta som utsikterna däruppe alltså..

Revansch på engångsgrillarna ikväll!

Imorgon firar jag halvtid i Bergen. Då har jag varit här i fyra och en halv vecka och har lika mycket kvar. Det känns ganska bra. Tivs bra här men längtar ändå hem. Då är det ganska lagom att ha hälften kvar...

Jag är ju ganska dålig på att blogga har jag fått höra från mina medboende här i leiligheten, men senast även GF-Elin! Dags att ta tag i mitt liv...Har ju varit en sjukt niceig vecka trots allt och det vill ju alla veta mer om, sant?

Man kan inte vara i Bergen utan att äta fisk. Det har vi allihop tagit fasta på. Vi har testat på norska delikatesser såsom fiskpinnar, crabsticks, fiskekakor och inlagd sill. Vadhelst som säljs billigt i mataffärerna. Jag anar dock att Gustaf börjar bli lite trött på sin diet av korv och fiskpinnar för igår i mataffären stod han länge och sneglade bort mot fiskavdelningen. Efter en stund kläckte han ur sig den fantastiska idén att vi borde köpa färsk makrill. Jag var snabbt med på förslaget och med lite hjälp av kvinnan bakom disken hade vi inom kort två fina makrillar inslagna och nerlagda i en korg. På frågan om hon skulle filéa dem åt oss svarade vi glatt nej. Jag menar, det är väl halva nöjet att få filéa själv? Det kanske inte gjordes helt yrkesmannamässigt men kul hade vi. Vi stod i köket i vår lägenhet och gissade oss till hur fisken skulle vilja ha det. Jag skar huvudet av min fisk med en brödkniv medan Gustaf gröpte inälvorna ur sin med en gaffel. Ryggraden fick vi bara bitvis bort och skinnet lät vi sitta kvar då vi glatt slängde fiskstackarna i stekpannan. Kryddor är inget vi har i överflöd här men alla vet väl att basilika är en klassisk krydda ihop med makrill? Efter ett 45 minuter långt och blodigt krig stoltserade jag och Gustaf nöjt ut i vardagsrummet med kokt potatis, sås gjord på rømme och otroligt goda makrillsfiléer. Lätt värt besväret!!

Tredje veckan i Bergen är nu avklarad. Det har varit en något desarmerad styrka som intagit Bergen i helgen. Gojjan och Mike har jobbat alldeles för mycket för min och Calles smak... Det är dessutom inga uppleverser att skryta om som jag och Charlie-Bonanza varit med om. Förrutom picknicken i fredags har vi, igår, klättrat uppför många Bergiska trappor och pluggat mekanik och, idag, packat upp, städat lite i lägenheten och bakat en kaka. (Värt att poängtera är dock att det var en väldigt god kaka!)

Annars är det överlag ganska gnällig stämning i lägenheten. Jag gnäller över att jag får jobba för lite. Calle gnäller över att han har ont överallt från jobbet. Gojjan gnäller över att han har mycket att göra på jobbet. Mike gnäller över att jag och Calle inte packar upp. Jag gnäller över att de andra är nördiga. Calle gnäller över att jag är bitter. Gojjan och Mike gnäller över att de får torka en massa bajs. Jag gnäller över att jag inte förstår norskan. Calle och Gojjan gnäller över att de vill köpa en massa grejer. Mike och jag gnäller över att de andra inte diskar. Calle och Gojjan gnäller och säger att de visst diskar. Vi gnäller allihop över att köket inte tål vatten. Och så vidare, med mera och etcetera.... Men innerst inne är vi alla väldigt glada och tycker väldigt mycket om varandra!!!! ^^